Just nu är större delen av det jag pratar om bäbisar och syrrans graviditet. (Med familjen) Var hemma hos henne i går för att hon fick ont i magen och den krampade. Men tror att det var för att hon behövde prata av sig efter första ultraljudet. Hennes kille ville inte alls vara med och prata, efter en stund gick han ut i tv-rummet och kollade högljutt på tv. Han har nog inte hunnit smälta det än, att han förmodligen ska bli pappa innan året är slut.

Min kille blev lite sur över att jag åkte hem till min syster bara för att hon hade lite ont i magen. Men jag tycker nog det är lika spännande och läskigt som min syster och hennes kille. Hon är ju min lilla syster, även om jag inte alltid älskade henne (eller ens ville ha henne som syster ibland när vi var yngre) och jag vill gärna ta hand om henne om jag kan. Spelar ingen roll att hon inte skulle gjort så för mig om situationen var tvärtom.

Bara för att min killes familj knappt pratar med varandra och gör helknäppa val när det gäller att "ta hand om familjen" så betyder det inte att alla familjer gör så. Skulle aldrig i livet vilja ha hans familj om jag så fick betalt. Det är inte så en familj ska bete sig eller prata med varandra. Ser inte fram emot att våra familjer ska mötas. Eller att ha dem som svärföräldrar, men det ska nog gå bra. Hoppas jag...