De senaste dagarna har varit lite upp och ner i humöret. Mår dåligt när jag tänker på att behöva jobba kvar på stället jag jobbar. Tycker om att jobba med mina medarbetare men jag blir en sån barnunge när det gäller att hantera min chef. Jag känner henne på fler än ett plan. Hon är min kompis moster och en annan kompis mamma, hennes man och son jobbar på samma arbetsplats, så jag måste träffa dem varje dag. I början gick det bra men med tiden har vår relation blivit stel och bara irriterande.

I slutet av juni har jag tänkt sluta på jobbet men jag vet inte hur jag ska berätta det för chefen.

Det har gått så långt att jag inte vill gå till jobbet på morgonen längre. Jag är hellre hemma och latar mig än att jobbar kvar. Men jag behöver den usla lönen jag får där. Känns inte som om jag får den lön jag förtjänar för det jobb jag gör. De behöver en personal till men har inte tillräckligt med procent kvar för att ge mig ett bättre jobb säger de. De klarade sig utmärkt när jag började med 5 pedagoger, men ändå anställde de en ny pedagog förra året och sen säger de att procenten tog slut. Kanske bara är jag som inte förstår hur det går ihop.

Önskar jag hittar nåt annat att göra snart så jag slipper jobba kvar och inte behöver oroa mig för att inte ha pengar att bo kvar. Kram