Nu är det gjort. I måndags började min syster processen med aborten. Tog tabletter för att utvecklingen av fostret skulle avstanna och så att kroppen skulle stöta bort det. Och i onsdags avslutades allt. Åkte med henne till sjukhuset för att hon skulle fullfölja aborten. Efter en timme, strax efter att hon fått en morfin-spruta, för att vattnet tryckte kom fostret ut. Sen en och en halv timme senare plockade de ut moderkakan, den hade lagt sig på en "hylla" inne i livmodern och ville inte komma ut av sig själv. Pratade med mamma om det igår. Hon berättade att hon hade gråtit och sörjt en del. Hon kände att hon nog var redo att bli mormor. Började se alla barn och mormödrar runtomkring henne och längtade tills det var hennes tur.

För oss var det vår nya familjemedlem, inte bara ett foster som man kunde behålla eller ta bort. Men det var ju deras beslut. Så vi får bara acceptera det och hoppas att de blir redo i framtiden.